I onsdags var 2-årige sonen hemma från dagis tillsammans med mamma efter att för andra gången på kort tid drabbats av maginfluensa. Han hade också tillfrisknat och härjade runt i hemmet i vanlig
(o)ordning, den lille terroristen.
Någon gång under dagen började det snöa. När har jag ingen aning om eftersom jag själv vid den tidpunkten sov som en gris (lät väl som en sådan också), har nattskiftet denna vecka.
Casper som inte är helt obekant med snö tittade ut genom fönstret förundrat och sa till mamma:
- Enar, enar papper. (regnar papper)
Logiskt, eller inte...
Tänk hur världen sett ut om det verkligen varit papper som dalade ner från himmeln. Istället för att bli träffad i skallen av en stenhårt packad snöboll hade man med lätthet nickat undan en pappersboll. Om nöden krävt det kunde man med lätthet uträtta ett behov i någon håla i marken och därefter rafsat lite i marken efter papper för att torka baken med, iskall snö mot samma bakdel är nog inte riktigt lika behagligt. För att inte nämna hur många "bromsspår" det hade blivit i naturen.
Undras hur skidåkarna hade vallat sina skidor? Med bläck eller tusch?
Att bygga en igloo av papper hade nog inte belönats med Nobelpriset! En kraftig vind och igloon hade seglat iväg.
Vi hade däremot sparat en massa träd som går åt till papperstillverkningen, vilket är positivt.
I värsta fall så hade kanske brandfaran varit ett påtagligt hot. Risk för gräsbränder på sommaren och pappersbränder på vintern!
Kanske lika bra att det snöar istället för att det regnar papper!
Casper lär nog få höra uttrycket en del när han blir äldre, det kommer nog jag att se till.
Snäll som man är =)
1 kommentar:
Barn ÄR logiska, det är vi vuxna som efter det vi kallar erfarenhet helt är inmålade i ett hörn av vad vi tycker är rätt. Barn däremot tar emot världen med öppna armar tills vi vuxna "tvingar" på dem "vår" världsbild.
Jag håller på Casper och hans papper!!
Skicka en kommentar