Betala skatt, mer syndigt än skattefusk!

Alla borde väl känna till att samhällets funktioner är beroende av skatteinkomster? Eller har man av någon anledning fått för sig att sjukvården, rättsväsendet, skolan, infrastrukturer m.m. är gratis? Eller tror man att allt detta täcks av den lilla egenavgiften man får betala vid användandet de nyss nämnda samhällsinrättningarna? Snälla, vakna upp ur den villfarelsen!

Mycket tid och energi läggs på att hitta sätt att slippa betala skatt eller i att få nytta av någon skattesubvention som heter rot och rut. Medierna är välvilligt behjälpliga till att presentera tips och idéer på hur man kan komma undan skatten, skatteplanering heter det så fint. Lite lustigt är det eftersom samhället är så beroende av skatterna samtidigt som enskilda/massor försöker slippa bidra till välmåendet. I samma iver som man försöker slippa skatteoket skriker man ut -"jag betalar minsann skatt så jag har rätt till....". Ja, ni fattar va?
Har man lyckats lura staten så ger det en ryggdunk men betalar man betraktas man i vissa samhällsläger som en idiot som inte fattar bättre.

Vad vill vi med det? Hur ska vi lösa problemet med att slippa betala skatt samtidigt som man ska ha rätt till gratis sjukvård, gratis barnomsorg, gratis skola, gratis rättsväsende, gratis infrastruktur med gratis kollektivtrafik? Hur?

Det är trots allt en ekvation som inte går ihop. Det är en ekvation som alliansen sådde tilltro till när man började införa jobbskatteavdrag. Man tog bort inkomster ifrån staten som fick mindre pengar att ge till regionerna och kommunerna. Som i sin tur blev tvungna att sälja ut verksamheter, stänga verksamheter och/eller höja kommunalskatten. Resultatet blev att samhällsservicen fick mindre pengar att röra sig med. Resultatet av det ändrade skatteuttaget från statlig till kommunalskatt innebar att de rikaste slapp betala väldigt mycket pengar. Istället där kommunerna har tvingats höja skatten på grund av försvunna statsbidrag då staten fick mindre pengar, blev det allas lika ansvar att bidra till samhället i lika mängd oavsett vilken inkomst man har. Det drabbade pensionärer, sjuka och arbetslösa hårdast. 
SD gillar detta och röstar glatt med alliansen för ytterligare jobbskatteavdrag som inte kommer pensionärer, sjuka och arbetslösa till nytta. Samtidigt står de och pekar på grupper i samhället och beskyller oskyldiga till att vara ett problem för landet. Hycklare! Deras metod är tydlig, härska och söndra.

Ärligt! Sverige går som tåget just nu men det är inte alla som känner av det eftersom fördelningspolitiken är snedvriden. Den som har mycket idag bidrar mindre till välståndet medans de fattiga i större utsträckning även får ta ett ansvar för den välbemedlade delen. I försöken att ändra på det får regering stryk eftersom stödet för att behålla orättvisan är större i riksdagen än viljan till förändring.


Så länge gemene man inte förstår eller vill förstå hur samhällets funktioner behöver medel för att fungera, så länge man applåderar skattefusk och så länge det anses fult att betala skatt, kommer vi inte få till en ändring i samhället. Lika länge kommer vi att blicka på fel håll och lyssna på de falska beskyllningarna om att det är de andras fel.

Jag saknar devisen "betala efter förmåga och hjälp efter behov". Smaka på den ett tag och fundera på om det verkligen skapar ett samhälles systemkollaps? Fundera på om den skapar större klyftor i samhället mellan fattiga och rika? Fundera på om den skapar otrygghet i samhället?

Vilken överraskning

Plötsligt föll det in i mig att jag en gång i tiden hade en blogg. Öppnade en webbläsare och slog in sidan i adressfältet. Döm om min förvåning när jag såg att den fanns kvar, trots att den varit obrukad i fem år.
Jag läste de gamla inläggen, rensade bort en hel del gammal skåpmat men lät en del finnas kvar av olika anledningar. Så nu kör jag igång igen.

Mycket vatten har runnit under broarna sedan 2012. Mycket smutsvatten men också väldigt mycket klart och rent vatten som får symbolisera allt det goda som hänt under årens gång. Lever med min alldeles egna öländska Tina som förgyller mitt liv med sin närvaro och med mina älskade barn bor hos oss varannan vecka. Denna lilla familj är kärnan till mitt välmående och det gör mig till en lyckligt lottad man.






Det här blir inte ett långt blogginlägg där jag dramatiskt berättar om vad som skett i mitt liv de senaste åren. Det blir inte ett längre utlägg om vad som hänt i politiken de senaste åren för det vet ni redan. Jag är där jag är i livet, mitt i och nära 50. Jag har formats ytterligare av de erfarenheter jag tagit till mig de senaste fem åren och det kommer säkert att märkas i jämförelse mot de tidigare inläggen.

Jag tar helt enkelt avstamp i denna blogg ifrån där jag är nu.

Tjolahopp!